Hellas

Som jag sa i tidigare inlägg så var vi ju på ett jättevackert bröllop, men mitt i allt det vackra och fina så började jag fundera, jag har aldrig innan tänkt på vilken stor del ens föräldrar egentligen har vid ett bröllop. 
Och funderingarna på hur mitt bröllop ska vara, vem som ska hålla tal på mitt bröllop (då brudens far brukar hålla ett), det kommer ju vara så tydligt att pappa inte finns där, att han inte alls finns, han kan inte ens skicka ett telegram.
Och mitt i allt det där lyckliga så kommer det göra så ont.

Och jag gruvar mig redan nu.

På ett sätt skulle jag vilja hoppa över bröllop, förlovning, dop osv, alla de där typiska familjesammankomsterna, bara för att det inte ska vara lika tydligt att vi saknar en.
Men det går ju inte heller, då jag sedan jag var liten drömt om att gifta mig, och jag vill ju gifta mig och kanske en dag skaffa barn, och skulle jag hoppa över det på grund av pappa så skulle han vara så arg på mig om han var här. Att jag liksom "ställde in" mitt liv på grund av honom.

Det här kanske blir ältande, men samtidigt, det är det här jag funderar på, och får en klump i magen av att inse att hur jag än gör så kommer det inte bli 100 ändå.

Jag saknar pappa så mycket, härom veckan plockade jag upp mobilen för att ringa honom, men hittade honom inte i telefonlistan och insåg att jag inte kan ringa honom, och det gör ont!